Mellerudskaninen

Mellerudskaninen är en rest av den gamla svenska lantraskaninen. Den fanns i en besättning hos Edith Johansson, som bodde nära Mellerud i Dalsland. Kaninerna gavs därför namnet Mellerudskanin.

Kaninerna liknar mycket Gotlandskaninen i kroppsbyggnaden, men finns bara som brokigt svartvita (holländarteckning) eller som helvita (albino). Vuxna djur väger runt 3 kg, har kort päls och upprättstående öron. Normalt får Mellerudskaninerna 4-6 ungar. Mellerudskaninen uppfattas ofta som något lugnare än Gotlandskaninen.

I oktober 2001 gjordes ett första besök hos ”Edith i Sjöskogen” sedan Föreningen Gotlandskaninen blivit uppmärksammad på att den dövstumma äldre damen höll en intressant grupp kaniner av äldre härstamning. Djuren har sedan 1937 funnits i Mellerud då Ediths familj flyttade dit från Stora Grimön i Vänern. Den enda kända inkorsningen av djur utifrån är från 1968. Då togs två svart-vit brokiga djur, en hona och en hane, in i besättningen. Djurantalet i har tidigare legat kring 15-20 men minskade under de sista åren drastiskt. De sista djuren köptes ut från ursprungsbesättningen under 2007.

I slutet av oktober 2011 godkände Jordbruksverket Föreningen Gotlandskaninens avelsplan för Mellerudskanin och därmed är Mellerudskaninen officiellt en svensk husdjursras. Bevarandearbetet organiseras av Föreningen Gotlandskaninen i ett genbankssystem. Aveln sker i speciella besättningar som föreningen godkänt. Det finns ungefär 50 sådana besättningar för Mellerudskanin spridda över hela Sverige. De rapporterar till föreningen vad som sker i besättningen och utfärdar stamtavlor (genbanksintyg) för de djur som går vidare i avelsarbetet i gamla eller nya besättningar.

Om du är intresserad av att veta mer, eller vill starta en genbanksbesättning för Mellerudskanin, kontakta genbanksansvarig, mellerudskanin@gotlandskaninen.se.